Hej Turid!
Jag har en liten dvärgpudel kille som snart är 1 år och 3 månader. Jag köpte honom då han han var 9 månader av en uppfödare som har haft honom hela tiden. Han har varit reserverad och blyg för människor under hela tiden, bättre har det blivit under dessa månader som vi haft honom men det känns som om vi har fastnat.
Har läst din bok i sampråk med hunden, den har hjälp oss en hel del.
Om det kommer hit någon så ber jag honom att sitta en bit från dörren medans jag går och öppnar den, sen släpper jag in främandet och jag hälsar givetvis först sen ber jag främmandet ha en godis i handen så att Bosse kan få den ifall han vågar sig fram, under denna tid så skäller han halv morrar och skaka i kroppen. Vi har aldrig försökt tvinga honom att gå fram och hälsa och så säger vi åt främmandet att inte titta han i ögonen och bry sig så mycket om honom.
Han lugnar sig lite efter ett långt tag men är ändå hela tiden på sin vakt, börjar dom gå omkring så sätter han igång och små skäller igen.
Jag hoppas att du förstår vad jag menar, det är så svårt att förklara på detta vis.
Kan du ge mig lite råd om hur jag kan göra det bättre för våran lillis, tycker så oerhört synd om honom för han har det minsann inte lätt. Det är även jobbigt för oss eftersom det finns en del människor som inte förstår att han är reserverad och osäker, utan dom tycker att han är nervös och en fegis, det gör ont i mig att höra det på de sättet dom säger det på.
Mvh Anneli & Bosse
Svar fra Turid Rugaas
Her er det tydeligvis en hund til som har fått for lite sosialisering i valpekassa og tiden hos oppdretter. Det er vanskelig å ta igjen. det er tross alt den viktigste læreperioden i livet deres.
Ikke bruk lydighet i slike situasjoner ! Ikke be ham sitte mens du går og åpner. Enten har du ham bak en dør, eller i band med deg til døren, eller lær ham å gå på et bestemt teppe, men uten at han må sitte, stå eller ligge.
Inne i stua sitter du et stykke fra gjesten med hunden på den andre siden av deg (bruk gjerne kobbel) – ikke gi hunden oppmerksomhet. Gjesten må sitte med sida til, se vekk, osv.
Jeg ville også brukt mye tid på å gå tur sammen med folk og kanskje andre hunder, men ihvertfall folk. Jo mere han kan være sammen med foølk i situasjoner han aksepterer dem (f.eks, ute på tur) desto bedre. Han skal treffe flest mulig i situasjoner hvor han takler det, og mye sjeldnere hjemme hvor det blir vanskelig for ham. Prøv å finne situasjoner hvor han aksepterer folk.
Det hjelper som regel å gå mellom hunden og det den reagerer på, altså bli en slags barriere.
Hunder gjør dette for å ta ansvar og derfor forstår de godt når vi gjør det også. Presset blir borte, vi tar ansvaret vekk fra dem. Avstand er også viktig. Hunden skal ha den avstanden han trenger.
Jeg kjenner godt til problemet, dere er ikke alene om dette. Hva som vil hjelpe din hund er ikke så sikkert. Sidn jeg ikke har sett ham og vet såpass lite, så er det ikke lett å si akkurat hva som passer ham. Uansett så er det viktig å bygge opp hundens selvtillit og lære ham å takle så mange forskjellige situasjoner som mulig.
Turid Rugaas
