Hej Runar, Andreas här.
Jo, jag vet att en del hundar aldrig skulle gå i närheten av t.ex. vildsvin. Eller ens i närheten av där vildsvin har bökat. Jag tror därmed att merparten av våra hundar är väldigt försiktiga när det gäller att gå in där nya dofter finns. Jag tror alltså att det är vissa raser som är mer ouppmärksamma på det här. Nu till själva frågan(det tog lite tid). Kan det vara så att vissa raser är så hårt avlade på det drivande jaktbeteendet att de helt enkelt diskriminerar dofter från varg och rusar rakt in i vargrevir. En bra jakthund ska kunna nonchalera korsande spår. Jag är medveten om att så kallade «jaktidioter» ofta jagar hårt och länge på grund av andra orsaker men en del kan kanske ligga i avelsarbetet?

Tackar för senaste svaren. Vi hörs.
Andreas Johansson.

Svar fra Runar Næss

Hei Andreas,

ja, jeg tror du har mye rett i detta. Avl for ulike egenskaper som mange jakthunder har er nok en medvirkende orsak til at hundene ikke responderer som de «burde» i nærheten av varg – nemligen stikke der i fra, fort som f….

Det er også andre (mer innlysende) genetisk sammenheng mellom de som blir tatt og de som ikke blir tatt. Små, raske (snabba) og med et «virrende» bevegelsesmønster. Alt dette er signaler om at de er et «byttedyr» – signaler som hos en predator utløser en automatisk jaktrespons. Jeg bruker å si det slik; «Det er ingen forskjell på en bever og en drever, når man er varg!»
Det er ikke ment å være morsomt (jeg ser ingen humor i at ulv tar hunder), det er bare slik det er!

Mvh,
Runar