Hej igen Turid och tack för alla bra svar tidigare. Nu vill jag gärna fråga om du har erfarenhet av att ordna socialiseringsträffar för hundar i alla åldrar, alltså valpar och vuxna tillsammans? Vuxna hundar är ju ändå de bästa valpuppfostrarna, det är det jag vill dra fördel av.

Jag har hittills haft valpträffar där valpar har fått träffas, och velat ha dit någon/några lugna vuxna hundar som «extraföräldrar», men det har varit svårt. Och så har jag hundpromenader, men där går vi i en timme ungefär och det orkar ju inte valpar med.

Har du tips på hur man kan arrangera träffar dit alla hundar kan komma, något som passar både valpar, tonåringar och vuxna hundar?

Jag tänker mig att man börjar med en kortare promenad, där valparna kanske går lösa. Sedan släpps också de vuxna, men jag ser då till att valpar inte leker samtidigt som vilda, stora hundar som kan råka skada valparna eller trötta ut dem, utan valparna paras bara ihop med lugna hundar eller små hundar. Jag kommer hela tiden tänka på vilka som passar ihop med vilka. Och så avslutar man med lite avslappning och massage kanske. Det här är bara en skiss.

Vilka fördelar och nackdelar tror du finns med att blanda valpar och vuxna hundar så här? Jag håller kurser i vardagslydnad, har gått på två läger för dig och är mycket intresserad av det här med hundsocialisering, så jag tänkte försöka göra detta ansvarsfullt. Men jag vill heller inte ta några stora risker förstås! Jag tänkte alltså till exempel skydda de yngre valparna både från alla vilda tonåringar och alla griniga vuxna och dela upp i lämpliga grupper.

Blir mycket glad för svar!

Svar fra Turid Rugaas

Det høres meget fornuftig og bra det du sier. Det er viktig å ta alle de hensynene du nevner. Jeg vet ikke om jeg kan legge til så mye mere, men jeg kan jo prøve å utrede det litt.

Sosiale treff er viktig, og problemet er egentlig bare at man må ta hensyn til de forskjellige alders-gruppene, og faktisk også til størrelse. Ihvertfall i starten. Når hundene blir mere vant, og flinkere til å omgås, så ser det ut til at de fleste kan mikses uten problemer. – Det betyr at det er en del organisering og arbeid i starten med slike grupper, og det tar litt mere tid fordi en må dele dem opp i mindre grupper. Med andre ord et praktisk problem.

Valper skal ha korte økter, helt riktig, så det blir nok med 15-20 minutter de første gangene. Så vokser valpene og kan tåle litt mere, men opp til slutten på valpe-alder rundt 4,5 måned er det fortsatt nok med en halv time max. Kanskje bare 20 minutter i enkelte tilfelle.

Hvis en har en kveld i uka å legge opp sosiale treff på, så kan en jo starte med det korte treffet for valper, sammen med noen eldre hunder som er lugne og tålmodige. De samme voksne kan sikkert godt være sammen med neste gruppe, som kan være voksne hunder sammen med noen ungdommer, og gå på tur med disse. Å gå tur er mye bedre enn å befinne seg på samme plassen. Det kan lett bli herjing av det, særlig blant litt livlige hunder.

I voksengruppa ville jeg ha litt voldsomme unge hunder som trenger litt oppdragelse. En annen gruppe bør omfatte unge hunder 5-10 måneder, så de får prøve seg litt på hverandre. Hunder av små raser bør ikke være med her hvis det er litt voldsomme andre hunder med. De kan enten være med i valpe- eller voksengruppa. De eldre unghundene, 10-18 mnd kan være en reell hodepine noenganger – med voldsom leiking. Her er det viktig at de får leike litt, men også være i band så de kan lære å roe seg litt. Jeg ville også hatt med noen voksne i denne gruppa, noen som kan takle disse typene.

Og til slutt: ha en hyggelig liten sosial gruppe for de eldre hundene ! De som ikke orker lange turer og mye mas med «tonåringer» – de har også behov for å være sammen !

Med andre ord kommer vi opp i flere forskjellige grupper, som hele tiden vil være i forandring på grunn av alder og nye som kommer til. Ressurs-krevende, og tid-krevene, men kanskje det viktigste av alt for hundene våre. Jewg ville mye heller ha en hund i en sosial gruppe enn på kurs med lydighets-øvelser. Så hvorfor ikke legge en del tid og arbeid i dette. Det er så viktig !

Får man det ikke til, så må man bare fordele hundene noenlunde brukbart i et par-tre grupper, og ha klart for seg at ingen får plage noen av de andre – det finns alltid noen bøller. Og ingen får bli redde eller stresset av altfor mye herjing og leiking. Noen ganger blir aldersfordelingen annerledes enn tenkt, og noen ganger lærer hundene veldig fort å omgås, slik at en kan utvide og slå sammen grupper.

Det kommer vel til sist an på vår observasjonsevne for å se hvem som passer sammen. Når de har lært å bli sosiale med noen på en pen måte, så tåler de og kan mere, slik at de fleste vil kunne tåle det meste av hverandre etter en periode. Det er så flott å se hvordan de utvikler seg sammen !

Turid Rugaas