Hej Turid, jag gick en helgkurs för dig för några år sedan här i Sverige och den var mycket givande.

Jag har en fråga som jag gått och funderat på länge nu. Om en hund i en relation till sin människa inte visar några lugnande signaler hur skulle du tolka det?
Skulle man våga tolka det som om hunden och människan har sådant förtroende för varandra att dessa signaler är överflödiga?

Min valp visar väldigt få lugnande signaler till mig, men gör väldigt tydliga signaler när han bara känner vittring av andra människor. Jag skulle i detta fall tolka det som ett förtroende för mig, men att han är lite osäker på andra människor. Medan många garanterat skulle tolka det precis tvärtom. Eller att jag har dåligt ledarskap, vilket jag givetvis inte har (finns det något sådant överhuvudtaget).
Det finns en instruktör (ev hundpsykolog) här i Sverige som säger att ägaren kan binda upp en hund gå därifrån. När ägaren går för att hämta hunden ser du vilken sorts relation de har genom att titta på hur mycket lugnande signaler den gör.

Är det möjligt för en hund att inte ge några lugnande signaler alls?
Hur pass rasrelaterat är detta?

Jag hoppas du förstår vad jag är ute efter?

Med vänliga hälsningar //Efwa

Svar fra Turid Rugaas

Jeg er ikke helt sikker. Lugnande signaler er ikke rase-relatert, selv om enkelte raser bruker mere signaler av noen slag enn av andre – de forstår alle.

At en hund ikke bruker signaler alls, kan komme av at den er helt fortrolig i den situasjonen, eller at den er veldig stresset, redd eller anspent. En veldig redd eller stresset hund vil ikke gi signaler.

Siden signaler er situasjonsbetinget, så må vi se på hver enkelt situasjon. En hund kan ha så stor tillit at den viser lite, men kan vise mye i en annen situasjon. En valp kan ofte ikkevise noe i det hele tatt, fordi de tar det for gitt at alle er snille uansett.

Det finns ingen hunder som overhodet ikke har signaler. I situasjoner vil de ha dem, og de vil kunne forstå dem.

Turid Rugaas