Hej Turid!
En hundägare jag känner har två älghundar, båda hanar. En är 2 år (jämthund), en är 4 år (svart älghund). Den på 4 år har mer och mer börjat «hota» den yngre, genom att gå mot honom så han måste flytta sig från sin liggplats. Och han fortsätter hota fast hunden på 2 år går undan – tills husse bryter. Det har blivit «nästan slagsmål» flera gånger. Den på 4 år har alltid varit lite aggressiv, redan som valp, men också klok, tycker ägaren. Den på 2 år är livlig, glad, kanske lite jobbig ibland, men viker sig ändå och går undan när det blir bråk.
Jag tyckte att han skulle gå emellan tidigt som lugnande signal och att man kanske borde omplacera den yngre i värsta fall. Men jag undrar också: Brukar det hjälpa att ge den äldre hunden privilegier, stödja och favorisera den ranghögre? Låta den äldre ligga i soffan eller sängen men inte den yngre, ge den äldre mat först, kela och leka och träna mer med den äldre? Gör man den äldre tryggare i sin position på så sätt? Jag misstänker att det är gammalmodiga råd, men ibland läser man att det är så man ska göra – stötta den äldre. Men hur?
Eller är det bättre att med kropp och röst säga «Här bestämmer jag och här ska vi ha lugn och ro, det insisterar jag på» ? (Men kanske utan dominans då) Men om man inte är hemma, eller om hundarna bor ute i rastgård, då respekterar de väl inte ens vilja? Då kanske det bara är fysisk barriär som gäller?
Jag har också hört att om man en gång har tagit för vana att skilja två hundar åt med kompostgaller/barngrind eller två separata avdelningar i hundgården (för att de bråkar), så är det mycket svårare att sedan ha dem
ihop igen?
Tror du hannen på 4 år känner sig hotad av sin nu vuxne «son» och vill att han ska utvandra ur flocken?
Men viktigast: Fungerar «favorisering»? (Patricia McConnell, som liksom du studerar hundspråk, skriver i en bok att hon inte tycker det ger bra resultat)
Stort tack för alla bra svar jag har fått förut och som du ger i din spalt, och jag hoppas att du vill svara även på detta.
Vänliga hälsningar, Gunilla