Hej Turid!

Jag har en allmän fråga om huvudorsaken till aggressivitet/utfall mot andra hundar. Kan man inte säga att det i de flesta fall beror på att ägaren brister i sitt ledarskap? Men ledarskap inte i gammal betydelse utan i ordets POSITIVA mening? Alltså att ägaren antingen har förstärkt osäkerhet genom att bli arg på hunden, eller inte har lyckats skydda sin hund från att bli attackerad som liten, eller inte lyckas få hunden att följa med och gå en omväg runt – ja, det finns säkert många fler exempel.

Har hundaggressivitet egentligen så mycket med andra hundar att göra? Är det inte mest ägaren man ska koncentrera sig på? Kan man få bort det mesta av osäkerhet och utfall om ägaren helt enkelt lär sig att ta ansvar, vara den som ser saker komma först och sedan snabbt ger klara besked till hunden vad som ska göras och inte utsätter den för mer än den klarar?

Till exempel detta att gå i båge – först trodde jag det handlade mest om att ändra hundens känslor, alltså desensibilisering och Pavlovsk inlärning. Och att hunden lär sig ett alternativt beteende, ett annat sätt att hantera mötessituationen på.

Men jag känner ibland att «ledarskapsbiten» i detta att gå i båge skulle betonas mer. Håller du med? Är inte en stor orsak till att metoden fungerar just det faktum att hundägaren som ansvarstagande «förälder» tar det första initiativet och «visar hunden den rätta vägen»? Även om initiativet bara är ett smackljud med tungan och en klapp på benet, så är det ändå ett initiativ och den som tar initiativet i en osäker situation är ledaren, är det inte så?

Och den som har makten över maten är kanske också ledaren, dvs ledaren visar vilket beteende som ger godis och vad som inte ger godis??

Har du kanske mest negativa erfarenheter av att tala om ledarskap, att folk bara tänker på att bli arga, straffande och dominanta? Jag vet att du förespråkar att man ska ta över ansvaret för att vakta från hunden, det är ju förstås ett exempel på positivt ledarskap.

Min fråga är vag, jag vet, men jag undrar hur du ser på det goda ledarskapet, vad som kännetecknar en god ledare/förälder och hur mycket en god ledare kan påverka hundens beteende i olika situationer där hunden är osäker.

Hälsningar Gunilla

Svar fra Turid Rugaas

Du tenker, som så altfor mange andre, altfor mye lederskap. Dette har ikke noe med lederskap å gjøre overhodet. Det «gode» lederskap er ikke noe annet enn å være en god forelder (far eller mor) og vise hunden hva den kan gjøre for å greie seg her i verden.

Jeg bryr meg overhodet ikke om lederskap. Jeg tar ansvar i noen situasjoner hvor ting blir for mye for min hund, jeg viser hunden at den kan gå i båge, fordi den trenger å lære tilbake noe den har mistet – nemlig evnen til å unngå konflikter.

Aggressivitet er nesten alltid et utslag av umiddelbar eller opphopning av stress, som gjør at følelser stiger og reaksjoner overdrives. Årsaken til det er som regel oss. Vi lærer hunder at andre hunder er farlige ved å gi dem ubehag i situasjoner med andre hunder – med andre ord en lært atferd. Hunden har lært å gå i forsvar ved synet av annen hund.

Aggressivitet er et meget dårlig ord. Det er i de aller fleste tilfelle (kanskje alle ?) et forsvar mot noe. Andre hunder, deg, eller andre ting i nærmiljøet.

Og aggressivitet har i alle fall ingenting med lederskap eller manglende lederskap å gjøre. Vi bør snart begynne å tenke litt annerledes.

Turid Rugaas