Ge aldrig upp!

Hej!
Jag serr här att det är många som har haft samma problem som mig med att lämna hunden ensam. Jag har använt semester, anlitat folk att passa hunden min. Men nu 15 månader senare går det bra, det verkar som om kronan har fallit ner. Jag har gjort många fel under vägen och fått gått tillbaka i träningen. Jag har själv blivit frustrerad över att inte ha fått det till men nusom sagt går det bättre. Men jag har fortfarande svårt att slappna av själv när jag går. Tänker på det hela tiden, tänk om han står och skäller när jag kommer hem. Men det svåraste tycker jag i början är att det blir så mycket spring in och ut av dörren, så många misstag gjorde jag på på grund av det. Det blev nästan stressande för han. Men när man väl kommit en bit gick det lättare. Men det är mycket jobb bakom. Men som sagt, en vacker dag går det. Och då känns det bra. Så hur tungt och hopplöst det än känns så länge man inte ger upp och tar det succesivt så löser det sig. För det är inte lätt i dagens samhälllle att ha med sig hunden överallt.

Hälsningar
En som är lycklig över att ha lyckats!

Svar fra Turid Rugaas

Det er helt sikkert at det går an å lykkes.

Turid Rugaas