Hej Turid,

En sån strålande sida det här är!Jag har köpt en kerry blue terriertik på drygt ett år. Tidigare har hon bott hos uppfödaren tillsammans med denne och andra hundar ute på landet. Vi bor i stan och i lägenhet. Omställningen till livet här har gått bra tycker jag. Vi har haft henne i snart två månader. Vi har försökt ta det lugnt med henne och låta henne vänja sig vid allt nytt innan vi börjar ställa så mycket krav på henne. Hon har nu vant sig ganska bra vid att träffa olika människor,jämfört med de första dagarna när hon var ganska rädd för de flesta. Med släkt och vänner går det mycket bra nu. Möter vi folk när vi är ute och går är hon mycket kontaktsökande och positiv.

Det enda undantaget är flera av våra grannar (nabor på norska?) i huset som hon morrar och skäller mot när hon träffar dem i trädgården utanför huset. Jag uppfattar det mer som att hon är rädd än att hon är agressiv, eller att det är hennes sätt att reagera på någonting som är lite skrämmande. Men jag försöker tänka på varför det just gäller några av grannarna. Vår trädgård är ganska skyddad från alla håll, kan det vara så att de dyker upp lite plötsligt från olika håll och därför är skrämmande? Eller uppfattar hon trädgården som sitt område och varnar för främlingar?

Har du någon idé? Dels om vad det kan bero på, dels hur man kan träna bort det. Jag vill ju gärna att hon ska ha goda relationer med grannarna.

/Nybliven hundägare

Svar fra Turid Rugaas

Det kommer jo an på om hun er redd, fordi hun ikke er vant til å ha naboer så tett innpå, og at de dukker brått opp – det kan jo skremme de fleste – eller om hun tror de befinner seg på hennes område. Det er nok det første, men jeg vet ikke.

Ikke la henne være ute alene. Du skal være sammen med henne. Går det an å sette opp en le-skjerm (hage-gjerde) ell-lign. ? Snakk med naboene om det å komme brått på, og be dem f.eks. si noe, så hun hører stemmen deres før de dukker brått opp. Vær ute i hagen med henne når naboene hun reagerer på er ute allerede, og ros og belønn henne for å se i retning av naboen, uten at hun reagerer. Pass på at uansett hva hun gjør, så ikke bli sint, si nei, rykk i bandet ell.lign, det vil bare gi henne enda mere negative assossiationer. Har du henne i band ute, så gå imellom henne og naboen, slik at du danner en barriere, hvis hun morrar. Ikke si noe, gå bare lugnt og pent imellom, og stå der. Er naboene villig til å hjelpe deg med dette, så få de til å kaste godis inn til henne når de er ute. De er ute først, hunden tas ut, og godisen kommer. (noen ganger virker ikke dette, da hunden kan bli redd for det som kommer gjennom lufta, men det hender det virker bra).

Noe mere kan jeg ikke komme på så lenge jeg ikke vet akurat hva det er som ligger bak.

Turid Rugaas