Det är så att min hund har utvecklat ett beteende som inte är acceptabelt! Hon hugger efter människor (även mig) när man gör något som hon inte tycker om. För att ge några exempel på situationer där detta ibland händer så kan jag nämna följande: man sträcker fram handen för att klia henne, man försöker lyfta henne, man råkar röra hennes bur när hon ligger i den, man ställer sig upp när hon ligger och vilar på golvet bredvid fötterna… och så vidare. Det jobbigaste av allt är att hon kan vara hur mysig och snäll som helst och helt plötsligt bara så blir hon arg. Man vet med andra ord aldrig när hon kommer bli arg. Hon biter aldrig någon på riktigt, men hugger i luften (och ibland tar hon lätt med tänderna i händerna) och morrar och skäller aggressivt och det är tillräckligt otrevligt tycker jag… Det här beteendet uppkom i samband med löp för några månader sedan. Efter löpet blev det bättre, men nu tycker jag nog att det börjar bli värre igen.
Till detta kan jag tillägga att jag har märkt att hon på senare tid går och lägger sig i mörka hörn, som för att gömma sig.
Hon är välrdens gladaste och goaste hund i vanliga fall och hon älskar människor och blir alltid glad när det kommer fram folk. Det är inte ofta hon blir arg, men det händer alldeles för ofta. Jag börjar nu tycka att det är jobbigt att ha henne med bland folk och mår jättedåligt av det här.

Jag tror att detta på något sätt beror på rädsla/osäkerhet, men jag vet inte vad som skulle kunna ha gjort henne rädd/osäker. Det jag skulle vilja fråga dig är hur du tycker att jag ska agera när detta händer? Det är ju väldigt svårt att iscensätta sån här träning, eftersom man aldrig vet när hon kommer bli arg. Som det är nu så tar jag tag i henne ordentligt och säger ifrån på skarpen, i alla fall när hon gör så här mot andra människor, för jag känner att jag måste göra något. Men eftersom jag tror att det beror på rädsla/osäkerhet så känns det inte bra att «straffa» henne.. Så, som klickertränare – hur skulle du göra med en sån här hund?

Hoppas du orkar läsa detta långa mail och att du har tid att svara!
Tack så mycket!

Hälsningar Sara

Svar fra Arne Aarrestad

Hei

Du har et problem som du må gjøre noe med ganske raskt (beklager at det tok lang tid før svaret kom, men ferien er også for meg). Slik situasjonen er i dag er ikke bra verken for deg eller hunden. Du bør selvfølgelig søke hjelp hos en i nærheten som har kompetanse på og kan hjelpe deg med problemet. Gode råd skriftlig er sjeldent tilstrekkelig. Men du skal selvfølgelig få noen ord om problemet.

Problemet er ikke uvanlig og det kommer sjeldent plutselig. Det er heller ikke uvanlig at slike problemer blir synlige i forbindelse med løpetid. De fleste tispene er da i en psykisk tilstand som gjør at de lettere blir irriterte og lettere kan bruke aggresjon når de føler seg truet.

Det siste først, slike problemer kommer alltid på grunn av usikkerhet/redsel og da sier det seg selv at det er umulig å straffe bort redsel. Dersom straffen fungerer, vil redselen øke og selv om aggressiviteten skulle bli straffet bort, vil den økte redselen kunne føre til at hunden utvikles til en ”tikkende bombe”. Det kan være farlig å straffe bort atferder som har sin årsak i redsel. Dette har du forstått, men noe må man jo gjøre og de mennesker som er i nærheten og blir utsatt for din hunds sinne, forventer dessverre at du skal straffe hunden. Når man ikke har alternativer, bruker dessverre de fleste av oss straff.
Dersom redsel skal fjernes må det tilføres trygghet og i tillegg må hunden ikke settes i en situasjon hvor den føler seg truet og blir redd.

Det kreves mye mer opplysninger enn det jeg har fått for å kunne si med sikkerhet hva som har utløst denne usikkerheten, men årsaken har mest sannsynlig sammenheng med at du har brukt en eller annen form for ubehag overfor hunden. Dette kan være bevisst ved bruk av straff, eller ubevist i forbindelse med diverse former for håndtering av hunden. Enkelte hunder har veldig lett for å bli redde og arge og det er ikke alltid det skal så mye ubehag til. Du skriver at det skjer når dere gjør noe som hun ikke tycker om, da snakker vi mest sannsynlig om et påført ubehag, men jeg skulle vist mer.

For å få tilbake tryggheten i alle situasjonene må alle former for ubehag opphøre og det må erstattes med positive belønningsbaserte metoder. En hund som ikke utsettes for noen form for ubehag, har heller ikke noen årsak til å bruke aggresjon i de situasjonene som du beskriver. Ved å bruke konsekvent belønningsbaserte metoder vil hunden også assosiere deg med kun positive ting og påroblemet vil mest sannsynlig gradvis forsvinne.

Hunden blir arg i mange forskjellige situasjoner og du vet ikke alltid når det skjer. Det betyr at du i alle situasjoner hvor du skal ha kontakt med hunden, skal belønne den, kanskje bare gi en god bit. Hunden skal lære at når du kommer, kommer det også en belønning.
Du vil være avhengig av at hunden blir meget lydig, at den hører på deg og kommer når du roper, også innomhus. Du vil dermed kunne rope den bort fra de aller fleste uønskete situasjoner hvor du ellers ville gjort noe som den ikke ”tycker om”. I situasjoner hvor hunden ikke hører på deg og du har behov for å flytte på den, er det bedre å kaste noen godbiter på gulvet og på den måten fjerne den fra situasjonen. Alt er bedre enn å komme inn i en konflikt med hunden.
Om du er konsekvent og belønner med gode godiser hver gang du roper på hunden, hver gang du ber den om kontakt og den reagerer, vil den ganske fort bli meget lydhør og du vil få mulighet til å stoppe den fra å gjøre ting som er uønsket og du vil kunne kalle den bort fra uønskete ting når det er nødvendig. Da vil også muligheten for en konflikt i slike situasjoner forsvinne.

Du må også bruke positive metoder i all trening av hunden. All håndtering som greing, klippe klør, m.m må gjøres med belønningsbaserte metoder. Når hunden forventer en belønning og ikke et ubehag, vil også problemene forsvinne i slike situasjoner.

Du må være klar overfor andre folk at de ikke skal gjøre noe forhold til hunden som kan gjøre den usikker. Det eneste de bør få lov til å gjøre i første omgang, er å gi den godbiter, eventuelt enkel trening som å belønne ”sitt” og øyekontakt.

I følge din beskrivelse er hunden generelt ikke rtedd verken deg eller andre mennesker, men den har lært at i enkelte situasjoner kan dere være truende og ubehagelige. Hele arbeidet med hunden fremover går ut på å fjerne denne usikkerheten og erstatte den med en visshet om at fra deg og alle andre mennesker, kommer det bare goder.

Som sagt tidligere er det umulig å være konkret, men det generelle som er skrevet, vil måtte være en grunnleggende del av behandlingen og som du sikkert har forstått, behandlingen går ut på å forandre mye av din atferd overfor hunden. Jeg har skrevet litt om dette, men mer detaljert beskrivelse finner du i boken min ”100% positiv hverdagslydigjhet” (kommer på svensk kanskje mot sslutten av året).

Håper dette er til noe hjelp og jeg håper også at det er noen i din nærhet som kan hjelpe deg med problemet.
Lykke til

Hilsen
Arne