Jag har en irländsk röd setter som är sex månader och älskar människor och det mesta annat. Jag bor i en ganska stor stad och kan inte längre ha henne lös så mycket som jag skulle vilja. Skulle behöva lite tips på inkallningsövningar nu när hon börjar springa allt längre bort.

Det är väldigt sällan hon inte kommer när man ropar men jag vågar inte längre ha henne lös i parken där vi var mycket då hon var valp eftersom hon gärna springer fram till människor som går och cyklar för att hälsa (när hon varit framme och vänt kommer hon dock tillbaka lika fort). Hundar är hon inte lika intresserad av även om hon gärna busar och leker med andra hundar när hon får tillfälle, hon springer dock inte över halva parken för att hälsa på dem.

Har funderat på att börja träna med löplina för att få möjlighet att stoppa henne tidigare. Men hur ska gå till väga då? Ska jag ställa mig på linan och «hala in» henne om hon inte kommer? Eller ska den bara finnas som säkerhet så hon inte springer för långt?

Min dröm är naturligtvis att så ofta som möjligt kunna ha henne lös, även bland människor. Inser att det ligger mycket jobb bakom en så lydig hund. Finns det några konkreta tips på övningar jag kan jobba med?

Kanske är det ett «stop»-kommando som jag egentligen behöver. Hur övar man in ett sånt på bästa sätt? Hon kan så klart «stanna» i koppel när vi går över gator och så men varken «stanna» eller «nej» (i betydelsen: spring inte dit) funkar så bra när hon är lös.

Mycket tacksam för alla tips!

Svar fra Fjellanger hundeskole

Hei
Hunden din er fortsatt veldig ung, og sånn sett er det fint at den er glad i folk, selv om jeg skjønner at det er plagsomt. I de fleste tilfeller roer dette seg ned når hunden blir eldre. Inntil da er det en del ting du kan gjøre for å avhjelpe situasjonen. I en periode kan det være lurt å ha hunden i en langline (10-12 meter) når den er løs. Ikke hold i linen hele tiden, men ta tak i den eller tråkk på den hvis hunden ikke lystrer. På den måten kan du fortsette å gi den en viss frihet, samtidig som du har litt kontroll.

Det kan være en fordel å lære den å stoppe, og vente på deg, når den ser folk. Dette lærer du den ved konsekvent å stoppe den når den vil løpe frem til folk. Stopp den og vent uten å si noe til den snur seg eller kikker litt på deg. Da belønnner du umiddelbart med godbit. Deretter lar du den få gå frem mot de menneskene det er snakk om. Du trenger ikke la den få gå bort å hilse, men poenget er at den erfarer at den får komme nærmere hvis den venter å på deg (og så får den pølse i tillegg). Forutsetningen for å lykkes med dette er at du bruker langline på hunden slik at den ikke får anledning til å erfare at den stadig kan stikke av og treffe folk. I tillegg til dette kan du prøve å få den til å være rolig for eksempel sitte når dere passerer folk på gaten, belønn med godbit når den oppfører seg relativt bra, belønn også når dere har kommet forbi folk slik at det kan bli et poeng for hunden å komme forbi.
Det viktigste her er kanskje å ha øye for små fremsteg hunden gjør. Hvis den venter et halvt sekund lenger enn forrige gang så kvalifiserer det for en godbit. Her gjelder det altså å se etter de små fremstegene, belønne dem slik at de kan bli mer fremtredende over tid.

Hvis hunden kommer på innkall på i alle andre situasjoner, er du sannsynligvis best tjent med å lære den å takle situasjonen bedre (det vil si roligere), det gjelder også andre ting enn folk. Samtidig bør du selvfølgelig trene på innkalling, helst med langlinen på. Unngå å rope flere ganger hvis hunden ikke vil komme, ta i stedet tak i langlinen og få hunden til å komme. Belønn rikelig og godt hver gang hunden komme inntil deg – både når den kommer fordi du sier det og hvis den kommer av seg selv. Si innkallingsordet når hunden har kommet inntil deg.

Lykke til.
Med vennlig hilsen
Maj-Brit Iden
Fjellanger Hundeskole as