Min Ridgeback är som alla andra hoppiga valpar(han är 6 mån), full av livslust. Han får ett frispel ibland og hopper opp och biter mig i armen. Eller om vi går tur med andre människor så gör han det från början sen är det bra. Jag har sagt till dem at det är bara att snu ryggen till og stå helt stille så roar han sig. Det jag också har gjort är att jag tar honom bort roligt og binder han fast ca 30 sek-1 min så han får lugna sig och sen går det helt fint. Men idag var det en som sa att det där är tecken på stor kamplust och det där kommer jag få slita hårt med. Jag har frågat lite runt omkring och de flesta säger att det är många ridgeback valpar som hoppar och biter lite. Men kamplust får jag inte det till att vara?
Jag vet att du har svarat en gång att det gäller att inte få en ridgeback till att gå i försvar om man går fel till väga i uppfostran.
Jag vet inte heller när han gör det för det kommer liksom bara.
Är också rädd för att presentera han för barn, många tycker ju att han är så söt. Men jag ber dom gå iväg och talar om att han kan hoppa upp på dom och han är en stor kille nu. Då är det bättre att vänta tills han har blivit lite äldre, men är det dumt att han aldrig har fått hälsa på barn?
Är hellre lite försiktig en att göra något som kan få sina konsekvenser, men det är svårt att veta ibland.
Tack för en bra spalt!!

Svar fra Turid Rugaas

Det er faktisk ikke lett bestandig, men da er det godt å ha litt bakgrunns-kunnskaper å hente fram.

Den atferden du beskriver er vanlig på mange hunder, og det har neppe noe med kamplyst å gjøre, siden kamplyst trigges av provokasjoner. Men mange unge hunder er likedan, og har med flere ting å gjøre. Overskudds-energi – lyst til lek og erting – du har sett gutter i alderen 6-7 år ? de driver en av og til til vanvidd med akkurat de samme tingene. Uro i armer og ben, hos hunder også utprøving av ferdigheter i jakt – med andre ord litt komplekst.

Unge hunder må gradvis lære selvkontroll og å oppføre seg som en voksen hund, men som med de unge gutte-slaskene tar det litt tid. Fint om hunden din kan treffe voksne, tålmodige hunder som kan lære ham litt underveis. Andre hunder ermye flinkere til dette enn vi er.

Andre ting jeg kan gi deg råd om er følgende:
– Pass på at hunden din ikke blir mosjonert og trent så han blir stresset av det. Det er VELDIG ofte en bakomliggende årsak. Ikke mye leiking osv, ikke lange turer enda. Korte turer med andre hunder er bra.

– Tren på sitt-beskjeden, slik at du kan få ham (med masse hjelp !) til å bli sittende i mange situasjoner, også ved møte med barn, når han begynner å hoppe osv.

– Når han starter med det hoppe/bite-tullet så kan du prøve en av disse 2:
– fram med det visuelle signalet med handa di som du bruker når han skal sitte, la ham sette seg, hold handa med godbiten der min. 3 sekunder før han får. La ham sitte litt til. Prøv å gå videre. Sett ham i bilen eller gå inn mens han er rolig.

– hvis dette ikke passer, tar du ROLIG handa di inn i halsbandet hans bakfra, med fingrene mot hodet, og handbaken inn mot halsen hans. Hold ham unna deg på strak arm, uten å se på ham, og uten å si noe. Hold rolig til han roer seg, slipp sakte. Gjør det omigjen så mange ganger som det trengs før han gir opp (vanligvis 2-3 men noen kan være litt mere iherdige).

Her har du altså alternativ atferd, og å ta fra muligheten.

Det du for all del må passe på er at du ikke gir oppmerksomhet på hopping og tøys, bare stopper det på en av de nevnte måtene.

Hunden må se barn, men du kan holde avstand foreløpig. Hunder lærer like mye av det, og du holder den avstanden som er nødvendig for at han ikke skal hoppe på dem. Vær rolig. Gjør situasjonen positiv. men ikke FOR positiv, da tipper det bare over for ham.

Bare jobb med saken, og din oppgave blir å passe på at han ikke får til å hoppe en periode framover.

Jeg er stadig borti hunder med samme atferd, og det kan gjelde absolutt hvilken som helst rase – selv om border collier ofte er blant de verste. Og de kan da virkelig ikke beskyldes for å ha kamplyst !

Turid Rugaas