Hej Cecilie och Morten!
Jag hör överallt om klickerträning och att det används till allt möjligt. Det tragiska är när klickerträningen går till överdrift. Jag menar att det mer och mer används klicker till saker som sitt och ligg, och därmed tappar man känslan för relationen till sin hund. Relation är något man förtjänar det går inte att träna in med klicker. Sen hör man aldrig klickerförespråkarna prata om klickerns ursprung som har en grym baksida. Det finns även de som turnerar runt och lär ut om klicker. Inget dåligt men jag får dålig smak i munnen när man använder hönor för att bli bättre hundtränare. Jag vet att dessa måste ha tillstånd för att få använda sig av höns men är det inte lite överdrivet att vi «offrar» en djurart för att bli bättre hundtränare?
Ni får inte missförstå mig, jag vet att klickerträning i viss mån är bra, framför allt när man lätt kan träna bort oönskade beteenden men jag är rädd för att man vill ha robotar istället för en livs levande hund!
Till sist vill jag beröma er för en mycket bra,inspirerande och kunskapsgivande hundtidning.

Med vänliga hällsningar Andreas Johansson

Svar fra Morten Egtvedt

Hei Andreas!

Takk for hyggelig tilbakemelding på tidningen. Jeg respekterer dine synspunkter på klikkertrening, og skal kort kommentere litt om mine tanker om temaene du tar opp.

Det første jeg skriver vil kanskje sjokkere deg litt: Jeg bryr meg overhodet ikke om hvilken relasjon jeg har til hunden min – det er totalt uinteressant! Som klikkertrener bryr jeg meg ikke om abstrakte begrep som «relasjon», «samarbeid», «lederskap» osv. Det eneste jeg bryr meg om er den observerbare adferden (beteendet) som hunden min viser i forskjellige situasjoner. Jeg vil f.eks. at hunden min skal kunne se på meg i forskjellige situasjoner, gå pent, komme på innkalling, sitte, ligge, stå, bli (stanna), gå spor, søke, apportere etc. etc. For å oppnå alt dette trenger jeg ikke å tenke på relasjoner eller andre ting. Det eneste jeg trenger er å forsterke (klikke & belønne) riktig adferd (beteende) presist og øke kravene gradvis. Da kommer jeg til målet uten problemer.

Når dette er sagt tror jeg de fleste som ser meg sammen med hundene mine vil si at vi har en meget «god relasjon». Og noe annet hadde jo vært rart ettersom hundene mine bare forbinder meg med positive saker. Men denne abstrakte tingen som du kaller «relasjon» har jeg oppnådd uten å tenke på det – jeg har bare klikkertent hundene mine jeg…

Når det gjelder bruk av høner til klikkertrening tror jeg disse dyrene har det aldeles utmerket – høner som brukes til eggproduksjon har det ihvertfall mye verre. Klikkertrening brukes faktisk mer og mer på dyr i dyrehager og andre dyr i fangenskap for å stimulere dem mentalt og berike hverdagen deres. I USA har man lang erfaring med at trivselen blant dyrene øker, stereotyp adferd og andre problemer reduseres. Så jeg tror ikke det er noen grunn til å bekymre seg for høner som blir brukt til klikkertrening. Tvert imot tror jeg klikkertrening i mye større grad kan brukes ovenfor mange flere dyrearter.

At klikkertrente hunder blir roboter har jeg aldri sett. En klikkertrent hund er det totalt motsatte – full av kreativitet og arbeidsglede (noe som ikke er tilfelle ved bruk av endel andre treningsmetoder). Det som imidlertid er riktig er at det er mange som bruker klikkeren uten å egentlig drive med «ekte klikkertrening». Det er derfor slett ikke sikkert at du har sett en klikkertrent hund bare fordi eieren bruker klikkeren til å belønne med i treningen.

Tar gjerne imot flere synspunkter!

Morten Egtvedt