Hej Turid (vi ses snart på Hundens hus!)

Jag funderar på klickerträning som hjälp när en hund är rädd för folk. Man kan ju inte klickerträna hundspråk eller hundars sociala umgänge, men…

Jag har provat att vänta ut och förstärka en rädd hunds frivilliga ögonkontakt med mig, när den står på så långt avstånd att den vågar titta, genom att då klicka och sedan kasta godis mot hunden (så att det hamnar mellan oss och hunden då går fram några steg för att ta). Eller så har jag bara berömt och kastat godiset, utan klicker. Detta verkar kunna fungera. När hunden vågar titta mig i ansiktet och jag ler verkar den bli tryggare. Är det så att om hunden får möta sin rädsla i sin egen takt så kan klickern användas även för att träna känslor? Kan ett beteende höra ihop med en viss känsla? (Ögonkontakt = nyfikenhet, förväntan…)

Är det skillnad att lära en rädd hund att «bara» nosa på en hand jämfört med att våga titta i ögonen? Om hunden bara tänker på att klara uppgiften att nosa på en utsträckt hand så kanske den fortfarande egentligen är rädd? Jag läste att Karen Pryor i Norge klickade en hund för att nosa på era barns händer. Tycker du att det fungerade?

Kan klicker få en hund att övervinna rädsla för folk snabbare än någon annan metod, eller är det onödigt att använda här? Är andra saker viktigare att tänka på, som t ex att ägaren hälsar på det som hunden är rädd för? (Förutsatt att hunden känner förtroende för ägaren)

Känslor hör väl ibland delvis ihop med beteenden, eller? Så en klicker kan ibland användas för att träna känslor, indirekt – eller? Är det stor risk att en klicker kan lära hunden att «ljuga» om vad den egentligen känner?

Ursäkta om jag låter förvirrad, hoppas du kan svara!

Varma hälsningar, Gunilla

Svar fra Turid Rugaas

Jeg vet ikke om jeg forstår deg. Klikkeren lærer hunden å gjøre en sak. Den kan ikke lære hunden en følelse. Hunden vil assossiere klikket med det den foretar seg (tar et skritt, noser på handen, etc) men den lærer ikke å endre følelser for noe.

Det kan til og med bli helt galt. Klikket betyr «når gjør du rett» – så hunden kan gjøre det enda den er kjemperedd, adrenalinet øker, og han er like redd. På en måte kan det bli en måte å gjemme følelsene – det tar bort fokus – men hunden lærer egentlig ikke noe av det.

Jeg ville aldri bruke klikker på noe sånt, og jeg ville aldri bruke klikker for å få en redd hund til å komme nærmere, nose på meg eller se meg i øynene.

Vi må gå fram på en helt annen måte. Hunden må bli tryggere ved at du viser lugnande signaler, og viser deg uinteressert i hunden – IKKE ved at den må se deg i øynene. Når den føler seg tryggere vil den starte med prosessen med å komme nærmere, vise seg interessert osv, og da kan vi rose og belønne hunden for det. Tempoet bestemmer hunden.

Blikk-kontakt er direkte hotande, og skal ikke brukes i forbindelse med redd hund. Senere kan den lære at blikk ikke er farlig, men for å avlære redsel, må du gjøre det motsatte og bruke lugnande signal. Se vekk, snu deg vekk. Det er det hunden vil forstå.

Jeg vet ikke om du ble noe klokere av dette, men jeg skjønner ihvertfall at det er en del ting jeg må lære dere når vi starter kurset på Hundens hus.

Turid