Hej Turid!

Jag vet inte riktigt på vilket ben jag ska stå när det gäller min lilla pudel kille på lite drygt 5 månader. Han har blivit så reserverad mot människor och jag vet inte riktigt varför. Vi har miljö tränat honom på alla tänkbara ställen och han följer med oss i stort sett över allt.
Vi har tagit det lugnt med honom och tagit det i hans takt, om han har varit osäker har vi satt oss ner bredvid honom, så han ska känna sig trygg. Vi har inte tvingat han att hälsa. När han kom till oss så märkte vi att han hade skabb så dom första veckorna blev vi hemma, sen så fick han öron inflamation som vi hade svårt att bli av med så igentligen hans första 2 månader hos oss har han inte varit riktigt kry, så det är kanske inte så underligt att han reagerar som han gör.
Han var en riktigt kavat liten kille då han kom till oss, så denna lilla kavata kille vill vi gärna se igen.
Nu är han frisk och busig och älskar alla människor han känner. Hur ska vi göra för att kunna få detta att bli bra för honom och oss.
Jag ska nämligen ställa ut honom i maj, men känner mig osäker ifall det går pga detta.
Snälla Turid, kan du hjälpa oss på något sätt?…

Många soliga hälsningar Anneli

Svar fra Turid Rugaas

For det første: du skal IKKE stille ham ut nå. Det blir helt fel, og kan gjøre det verre. Så viktig er vel ikke en valpe-utstilling ?!

Sykdom og plager vil ofte ha den effekten at de blir engstelige, forbinder plagene med mennesker eller andre ting, og blir redd for dem.

Så har du kanskje gjort for mye likevel. Å ta med en liten valp på alle tenkbare ställen er vel ikke det helt beste. Litt av gangen – lagom er best. Det kan tenkes at det har blitt litt i meste laget, særlig fordi ham har vært syk, og også fordi 4,5 – 5 mnds alder er en alder hvor de lett blir usikre og redde for alt mulig.

Jeg synes du skal la ham få litt tid på seg akkurat nå. Ingen utstilling, eller steder med mye lyder og ting som skjer. Gå litt forskjellige steder hvor det er litt lugnere, og la hunden få utforske i sin egen takt. Bare gå med slakt koppel og la hunden se og nose på det den selv vil. Ikke oppmuntre – det har ofte helt motsatt effekt. Bare ignorer hvis han viser seg usikker – la hunden bestemme om den vil undersøke, gå vekk eller noe annet.

POg først og fremst, la hunden få treffe andre hunder. Jeg går ut fra at det har han ikke, p.g.a. sykdommen, og det er det han først og fremst trenger nå – å treffe andre hunder. Mye vil rette seg bare med det. Snille voksne, og valper på hans egen alder og størrelse, gå en liten promenad sammen, la ham få den sosiale kontakten han trenger,

Det vil antagelig rette seg, med litt tålmodighet og ikke noen forsering av tingene. Og la hunden få mulighet til å finne ut av ting selv.

Synes du ikke det går den rette veien om en måned eller to, så kontakt meg igjen, men det er dette jeg tror er best akkurat nå.

Turid Rugaas