Hej Turid! Jag vet inte hur jag ska göra rätt för att undvika konflikter när jag och min tik (vallhund/spets) på 8 år stöter på en valp eller liten hund. Jag tycker min tik har en både dominant och irriterad attityd mot dem. Hon rynkar nosen för att visa att hon inte gillar deras närhet, men morrar inte. Sedan skäller hon, eller nafsar till. Ibland blir då den andra hunden skrämd, för den såg ofta aldrig hennes varningsrynka på nosen.
Situation 1: Vi stöter på en ung westie som jag haft på valpträff tidigare. Jag sätter min hund drygt en meter ifrån och går fram och hälsar på westien. Min hund bryter sittandet, går direkt fram och rynkar nosen mot westien – som ryggar, för min hund har skrämt den tidigare tyvärr. Jag sätter snabbt handen emellan, säger nog också ett besviket nej, lockar tillbaka min hund i «sitt kvar», och nu sitter hon kvar någon meter ifrån och ser moloken/trist ut, medan jag klappar den andre hunden och berömmer min egen hund för att hon sitter kvar. Sedan får hon någon godis som hon inte bryr sig om. I hennes ögon gjorde jag något fel, men jag vet inte vad.
Situation 2: Jag och min (okopplade) hund möter två små cavalier i flexikoppel, som ägaren släpper fram att sno runt min hund! Hon rynkar nosen som vanligt, står med «knyck på nacken». Ofta T-ställning. Hon utstrålar värdighet och återhållen irritation. De små spanielhundarna ser inte hennes rynkade nos, de bara ska «pussas». Min hund avskyr hundar som är uppe i ansiktet på henne. Och nu är de två – i flexikoppel – runt henne! Jag tänker – hjälp! Vad göra? Jag börjar hastigt berömma, vilket gör min hund lite mildare. Sedan sätter jag igen handen mellan deras ansikten och säger till ägaren att nu räcker det, ta bort dina hundar nu, för snart skäller min hund. Inget händer denna gång, men hade jag tagit i min hund och försökt dra bort henne så hade hon morrat och skällt till. Jag hade lockat flera gånger på henne, men hon var mer upptagen av båda småhundarna runt omkring henne.
Situation 3: Min hund har «dominanshälsat» på en tibetansk spaniel. Inget hände. Sedan kommer en annan tibbe och hälsar. Min hund är lös. Hon går fram till de två hundarna, som är i flexikoppel, det blir trångt vid ägarens ben, min hund blir arg och tufsar till örat på den nya tibben.
Det låter ibland hemskt och några gånger har hon faktiskt bitit småhundar i örat, men aldrig hål eller blod. Hon har varit på det här sättet länge. Förr grep jag tag i henne och bannade henne efteråt, men de senaste åren har hon INTE fått något direkt obehag vid hundmöten av mig, just för att förbättra associationen.
Jag vet inte om jag ska skydda henne från valpar och små hundar och bara säga «nej, de får inte hälsa» eller berömma när hon «står ut» med dem, och sedan gå emellan och bryta.
Mina egna katter får göra vad som helst, tvätta hennes ansikte osv. Och kommer en främmande katt som kanske vågar hälsa, så «gullepratar» jag och säger «åh, vilken fin katt…» och då går det bra. Katter vill hon heller inte dominera på samma sätt.
Jag har prövat «gullepratandet» en gång när en dvärgschnauzer nosade henne i ansiktet, och hon avstod faktiskt då från att göra något, viftade nästan lite på svansen. Hon påverkas av mitt beröm till en del. Hon fick sedan godis för att gå bort från den andra hunden.
(Finns det en risk för att man berömmer för att rynka nosen??)
Ofta har jag svårt att få henne att gå UT UR en sådan här situation i stället för IN i den. Jag har svårt att få henne till mig. Hon är väldigt lydig och följsam lös – utom vid hundmöten. Regeln är att hon vill fram och «spänna» lite mot de små. Inte så allvarligt kanske, men hon kan skrämma en liten valp och det vill jag inte.
Hon är väldigt van vid andra hundar, men samtidigt ibland lite osäker med dem och går gärna hellre för sig själv ett stycke undan. Hon leker med några, men oftast leker hon inte.
En annan vana hon har som jag inte förstår är att hon springer fram mot en stor hanhund, lägger sig på rygg och låter honom nosa helt kort. Sedan skäller hon till mot honom och smiter därifrån. (Om han nosar i baken, antar jag)
Går det att göra henne «valpsäker»? Jag tror jag kan öka hennes tolerans för att ha valpar uppe i ansiktet några fler sekunder, tills jag hinner fram och kan gå emellan, är det rätt väg att gå?
Jag ser henne inte som onormal egentligen, men jag har extra höga krav på henne eftersom jag håller bland annat valpträffar och valpkurser…
Det är synd att hon inte morrar som varning utan bara rynkar nosen…
I övrigt har hon ett bra liv. Kel, mycket sällskap, skogspromenader, lite lydnadsövningar ibland…
Vad tror du, Turid? Behöver nya idéér. Tack!