Tack Turid för ditt förra svar. Det kommer genast en fråga till.
Nu har jag en liten Cattledog (hane) på fyra månader som är väldigt osäker på andra hundar. Förutom dem han ständigt träffar.
Han ger mycket lugnande signaler, krökt rygg, ragg, öronen rakt ut, svansen mellan benen och nafsar givetvis. Inte på promenad, då skäller han, och gör vad andra skulle kalla aggresiva utfall. Jag ser inte de som ett stort problem, de kommer att försvinna med träning.
Jag står nu och är väldigt kluven, ska jag socialisera med andra snälla valpar, bara vuxna hundar eller ta paus och vänta ut honom. Jag har ingen som helst lust att skrämma honom, men tycker ändå att det vore bra att han lär sig se de andras lugnande signaler. Har hittat en bra valpgrupp där de andra valparna också är lite blyga, men det verkar ändå vara lite för mycket i början. Men han verkar inte panikslagen, utan sitter mot mitt ben och morrar och skäller. I slutet gick det väldigt bra, tre valpar inklusive min lekte och en am staff hane var «politi» och gick mellan, lugnt och fint.
Så jag fick gå därifrån när vi var på topp.
Finns det risk för att det hela förvärrar situtaionen? Är det som så många säger att det finns hundar som inte vill träffa andra hundar och ska slippa det? Borde jag gå till valpträffen och se till att ingen kommer fram till honom? Vara ett stöd, eller se till att han klarar sig självt?
Jag har bara haft hundar som gärna vill träffa andra hundar om de är lösa. Så det känns lite konstigt.