Hej!

Varför är det så många som enbart tycker presslydnad är lydnad? De sätter press/tryck på sina hundar och därefter när momentet är slut släpper de pressen och det blir belöningen. Ev. belönar de sina hundar med en boll eller godis när momentet är slut och trycket är borta. De menar att deras hundar inte kan gå i förväntan eftersom de då «tappar hunden», går för långt fram eller piper. Och om man inte har denna press på skyddet så tappar man kontrollen och hunden tar sig friheter-inte lyssnar, eftersom lusten att bita är så stor.

Jag upplever att det är ett tänkande som genomsyrar de som tränar skydd och BHP/IPO. De menar att träning med positiv förstärkning inte är ngn lydnad utan cirkuskonster. Hunden ska göra ett moment för att man säger så, inte för att de ska få en boll etc. De vill också gärna att hundens öron är tillbakadragna under fotgåendet med aktivitet. Press = aktivitet

Kan du berätta lite om detta fenomen med den sk. presslydnaden och detta tänkande? Det verkar dock fungera för de allra flesta.

Tacksam för svar!

Svar fra Morten Egtvedt

De som trener på denne måten har helt rett i at det fungerer. Dette er trening med negativ forsterkning – det vil si at hunden lærer å gjøre noe for å unngå et ubehag. Og det virker…

Det de derimot tar feil i er at det ikke virker å trene skydd med positiv forsterkning. Klart det gjør! Men da må man tenke helt motsatt, og det er vanskelig for folk når de har trent på et spesielt sett i mange år. Nettopp det at lysten til å bite er så stor gjør at man kan få meget sikker utførelse ved å bruke muligheten til å bite som en positiv forsterker for ønsket beteende. Det er etterhvert flere som har gjort det bra i IPO med positivt trente hunder, så det forundrer meg litt at ikke flere har hørt om dette i Sverige. Men det kommer! Om 10 år vil mye se annerledes ut i måten folk trener hund på…

Morten Egtvedt