Jag har två tikar av brukshundras; hoffe som är 2,5 år och schäfer som är 1,5 år. I det stora hela går det bra mellan dem; dvs det är inge slagsmål eller bråk, men lekarna mellan dom är ganska burdusa och främst då från hoffens sida.
Båda kom som valp till mig och nu utbildar sig båda till bevakningshundar – så jag tror jag ger dom aktivitet. Men ändå kommer jag aldrig att göra om samma misstag igen; alltså att köpa en valp när hund nr 1 är unghund!
Mitt problem är att jag inte riktigt hinner engagera mig i dom båda lika mycket som jag borde och har också många gånger funderat på att omplacera en av dom. Tilläggas kan att schäfern har ett mer socialt sätt både mot folk och hundar och får av det mycket mer positiv uppmärksamhet («vilken trevlig hund!») medan hoffen är både mer reserverad och burdus i sitt kontakttagande – och får då, tyvärr, mer negativ uppmärksamhet av typen «nej», «sluta».
Hur ser du, ut etologisk synvinkel, på en flock bestående av två tikar som inte är kullsyskon men ändå så lika i ålder? Vilka problem kan det ge? Skall man inte alls försöka få dom att bli en fungerande flock, utan hellre omplacera den ena? Är det självklart att det ger problem?! Hur skall man se på deras burdusa bråklekar? är det ett sätt för hoffen att försöka knuffa ut schäfern ur flocken? Alltså: Har du några goda råd till en flockledare som känner sig kluven många gånger?
Hälsningar Margareta

Svar fra Runar Næss

Hei Margareta,

se inte så mørk på det 😉
Det er på ingen måte sjalvklart at det du beskriver skal by på noe stort problem. At to tisper i samme aldersgruppe er mer krevende og vil ta mer tid enn om du bare hadde en (1) sier seg selv, men det er ingen «katastrofe».
Så lenge det bare er disse to så snakker vi egentlig ikke om en flokk, men om et par-relasjon. Hoffen og Schæferen har en relasjon seg i mellom, som de stort sett finner ut av selv. Her må du bare se hvem som er mest dominant / selvsikker av de to, og gi henne din støtte. Støtter du feil hund eller «trykker ned» den dominante av de to i forsøk på å stoppe busingen, så tar det bare evigheter før ting lugnar ned seg. Hoffen er kanskje mentalt sterkere enn Schæferen, og i tillegg året eldre, så da blir det litt ulikt og ikke så underlig om Schæferen kommer på «defensiven» og blir den ranglave av de to. Hun bygges så opp igjen hver gang hun får sosial støtte – og hver gang «hoffe» får sine korreksjoner. Således opprettholdes «maktbalansen» mellom dem, i stedet for at det er klart skille mellom ledertik og IKKE ledertik (alfa & omega – dominant & sub-dominant). Tenk igjennom dette!

Din jobb er så å sørge for at de begge har en god relasjon til DEG. Du har ingen ting med å blande deg bort i deres relasjon med hverandre, foruten overnevnte manipulering, for du er ingen hund! MEN, det er overmåtelig viktig at du har kontroll – gjennom normal trening. For med kontroll kan du skape trygghet og ro når du vil. Du kan som menneskelig leder si at; «OK – dere får selv finne ut hvem som er sjef dere to imellom og jeg aksepterer det valget dere gjør, men NÅ skal dere høre på MEG, og jeg vil at du skal ligge der og du der – og det skal være ro. Takk!»

Jeg har selv 4 tiker og 2 hanner inne i huset – det er helt klart en utfordring noen ganger, men på ingen måte umulig.
Tren mye, ikke la hundene være for lenge borte fra hverandre, støtt alltid lederhunden, ha klare regler for hva DU setter som akseptabel og uakseptabel atferd (beteende), og……. – Lykke til :o)

MVH,
Runar Næss