Hej Turid!
Tack för bra svar jag har fått av dig tidigare.

Jag skulle gärna vilja få dina synpunkter på användningen av så kallad «crate», bur, till valpar. Det används inte ofta i Sverige och att förvara hundar länge i bur är även olagligt. Det kanske är samma i Norge? Men i USA är det annorlunda. Du har ju varit i USA flera gånger, inte sant, och kanske funderat över detta. Det verkar ju väldigt vanligt att man har valpen i bur kanske både dag och natt för att hindra den från att tugga på saker, skaffa sig ovanor, kanske även underlätta rumsrenheten eftersom valpar inte vill kissa där de ligger. De tycker det är jättebra!

Men jag tycker det verkar nästan grymt? Men det kanske är lika grymt att låta valpen vara lös i hemmet och ständigt få gå och stoppa den och kanske säga nej och fy? Man kan ju inte plocka bort precis allt hemma som de inte får tugga på… Men, om man är hemma med sin valp på semester i ca två-tre veckor, hinner man då inte lära den ganska mycket om att uppföra sig fint hemma, eller är det att begära för mycket av en liten valp?

I Sverige tror jag många ger valpen ganska mycket frihet från början och börjar träningen i hemmet direkt. I USA är det viktigt att genast vänja valpen vid att vara i en liten bur. Finns fördelar och nackdelar med båda systemen?

Den perfekta kompromissen kanske är att göra en valphage till valpen eller ha den i köket med en babygate när man inte orkar passa valpen eller går hemifrån?

Jag undrar också var du tror det är bäst för valpen att sova, om man ser till valpens utveckling? I ägarens säng? I hundsäng/korg bredvid ägarens säng? I bur bredvid ägarens säng? I USA ska valpen sova i sin crate, men det känns onaturligt för mig…

Hoppas du förstår hur jag menar. Egentligen vill jag få goda argument till varför amerikanarnas system med bur inte är så bra. Eller ÄR det kanske bra med bur?

Tack! Gunilla

Svar fra Turid Rugaas

Det er viktig å diskutere disse tingene. Bur kan være veldig bra – for eierne. Bur vil ALDRI være bra for valpen. Det å ta bevegelsesfriheten fra et ungt dyr er absolutt ikke bra, hverken for en harmonisk mental utvikling, eller med hensyn til stress og frykt.

Jeg tror personlig dyr har best av mest mulig frihet, og ikke ta fra dem muligheten til å bevege seg fritt. I vårt samfunn må man ofte gå til kompromiss, og et slikt kan være å ha valpen i bur ved siden av seg om natten, bak en baby-gate i ett rom når man er borte litt fra den, eller i lekegrind i stua der en selv sitter – altså litt, ikke hele tiden. Det er ingenting som skremmer en valp mere enn å bli satt vekk alene, eller inn i et bur.

Det kan være praktisk å ha et bur til hunden som den kan lære å like å gå inn i med åpen dør, og kunne lukke døra i enkelte tilfelle hvor det kan være nødvendig. Jeg har selv aldri hatt bur til noen hund, og jeg har aldri hatt hunder som har ødelagt huset. Småting kan være tygget på i valpealder, men det går over.

Løpe etter og mase om nei og fy er nesten enda verre noenganger, da valpen blir redd.

Den beste måten, den mest ideelle, sett fra hundens side, vil være å gjøre huset valpesikkert i noen måneder (= flytte vekk ting du er redd for en kort periode). Etter noen måneder er biteperioden over, og du kan ta fram tingene igjen. Å være sammen med eierne sine, være med i dagliglivet og høre til flokken er det beste for en valp uansett.

Så får en inngå noen kompromiss (LES: begrense bevegelsesfriheten LITT og av og til) hvis det er nødvendig. Sett fra hundens side bør det være minst mulig av det.

Flere steder i verden er det i dag et veldig kunstig hundehold. Ingen turer, bare frisbie-kasting, stå i bur, ingenting av det som er naturlig for hunder. Det er helt sikkert en av grunnene til at det er så utrolig mye problemer med hunder rundt omkring.

Turid Rugaas