Variabel förstärkning

Hej,
Är en gammal «traditionell» hundtränare som försöker att skola om mig till «klickertränare» med min nya unga hund (1 1/2 årig Schäfertik). Det går ju väldigt bra, men vi sitter för tillfället fast i detta med variabel förstärkning. T ex så har vi ett plastlock som target, och hon vet att gå fram och sätta tassen på locket var det än är placerat, men nu vill jag introducera «två för en»-beteendet, dvs jag vill kunna shapa ett snabbare, mer precist markerande. Jag börjar övningen med att klicka – belöna för de «vanliga» markeringarna, men sedan vill jag ha henne att försöka lite mer didtinkt och klicket uteblir då på första markeringen för att jag vill få henne att försöka hårdare: «Ja men kolla nu då matte, jag TRAMPAR ju verkligen på detta locket.»

Då får jag inte den avsedda effekten utan istället ställer sig Humla och funderar ett tag, «Nehej, det var inte detta matte ville denna gång, vad kan jag då göra istället?», och det kan då sluta med att hon efter att ha funderat en stund tar locket i munnen istället och levererar detta till mig. Kul i och för sig att hon förstått att hon skall prova något annat och kul även att hon vågar prova saker, men jag kommer inte förbi detta, har ni något tips? Jag tar i detta läge bara undan locket, väntar en stund och återgår sedan till EN markering för Klick – belöning, men så här kommer jag ju inte vidare.

Behöver ju även detta för att kunna shapa snabbhet i de olika momenten, det duger ju inte att hon provar att lägga sig om jag inte klickar – belönar för ett för långsamt sättande. Jag får henne inte att förstå att hon skall försöka samma sak, bara lite mer distinkt!

För shapa skall man ju göra innan man satt kommando på momentet om jag förstått det hela rätt. Hon skall ju själv komma fram till vad som lönar sig och vad som inte gör det… och då kan jag ju inte hjälpa henne genom att tala om vad hon skall göra.

Samma sak med tsrgetstickan, hon markerar den bra, men om hon inte får klick – belöning när hon markerar den så försöker hon i stället att bita i den (samtidigt som hon håller ett öga på mig för att se om jag tänker klicka, vilket jag förstås inte gör för detta).

Tycker annars att detta är en mycket rolig metod, framförallt därför att man ser en tempohöjning på hunden när den får tänka själv, hon verkar tycka att detta är jätteskoj! Och de moment som vi fått färdiga (om man nu någonsin får det) med kommandot på plats är korrekta från början, man slipper korrigera sneda sittanden, tuggande på apportbock mm. eftersom hon lärt sig från början vad som lönar sig och vad som inte gör det. Fast det är inte lätt… om någon nu trodde det.

Mvh Lotta och Humla.

Svar fra Morten Egtvedt

Veldig godt spørsmål. Svaret blir at det er hunden som må bestemme når den er klar til å begynne med to for en. Hvis det ikke går er det for tidlig. Blant annet bør hunden være helt sikker på at den ikke skal bite i target sticken (men bare berøre den med snuten) før du introduserer to for en.

Den gode nyheten er at å introdusere variabel forsterkning slett ikke er den eneste måten å gjøre en adferd raskere og mer intens på. Du har andre muligheter også.

1. Du kan øke kvaliteten på forsterkeren

2. Du kan trene på denne adferden når hunden er uthvilt og kvikk, f.eks. med en gang du tar henne ut av bilen. Kjør korte økter med få repetisjoner etc.

3. Og ikke minst – adferden vil normalt bli både sikrere og mer intens for hver repetisjon også når du belønner hver eneste gang!!

Min erfaring er at hundetrenere som regel introduserer variabel forsterkning altfor tidlig. Et godt råd er å kun benytte seg av VF når det er absolutt påkrevd. Når det gjelder plastlock/musematte etc ser jeg egentlig ingen fordeler med å introdusere to for en. Når jeg tenker etter tror jeg sjelden at min hund har trampet på musematten uten å få klikk for det (og han er intens nok likevel!). Derimot kan du øke vanskelighetsgraden ved å øke avstanden til musematten osv.

Ulempen med å introdusere to for en er at hunden vil begynne å variere adferden sin. Den kan bli mer intens, men den kan også bli mer «slurvete» (f.eks. ved at hunden biter på target sticken osv.). Du skal derfor være klar over hva du gjør du når du begynner med VF. VF er vanskelig – kontinuerlig forsterkning er enkelt. Derfor skal man ha svært gode grunner for å begynne med VF.

Bob Bailey har forresten skrevet en interessant artikkel om dette emnet som du finner på denne linken: http://www.clickersolutions.com/articles/2001/ratios.htm

Forøvrig høres det ut som om du har kommet godt igang med klikkertreningen og tenker riktig. Men som sagt, ikke ha hastverk med to for en. Det er slett ikke alltid man trenger det…

Morten Egtvedt