Mellomstor terrier av irsk avstamming. Klassisk terrier gemytt.
Rasestandard
Rasestandard:
Hjemland: Irland
Bakgrunn: Slik som de andre irske hunderasene tror man også at kerry blue terrier har vært på øya i mange mange år. På grunn av rasens enkle utspring som gårdshund er det liten informasjon om deres oppgaver før 1900-tallet. Den trolig første nedskrevne referansen til kerry blue terrier er datert til 1847. I den beskriver forfatteren en blå-grå hund med mørkere partier i pelsen, ofte plassert som tannmarkeringer på ben- og snuteparti. Den beskrevne blå-svarte irske terrieren var ansett som vanlig i landskapet Kerry, men den har også blitt utvekslet til andre områder. Den «blå! viste man ikke på utstilling før 1913 og Dublin Blue Terrier Club viste ikke bilde av den før i 1920. Kerry blue ble fort populær, til og med ansett som maskott for irske patrioter. Det forekom en kort periode fire ulike raseklubber. I løpet av 1922 til 1924 hadde disse fire klubben ikke færre enn seks utstillinger og seks bruksprøver. Da rasen ble kjent utenfor Irland vekte den stor interesse og entusiasme fra sine eiere. Selv om rasen iblant har blitt kalt sær så er de fleste enige om at det er den «nesten perfekte hunden»
HELHETSINTRYCK: En typisk kerry blue terrier skall ha stram resning, vara samlad med goda
proportioner och ha tydligt muskulös och välutvecklad kropp med uttalad terrierstil.
UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Rasen skall utstråla otvetydig terrierkaraktär i alla sammanhang. Den
alltigenom viktiga faktorn – uttrycket – måste vara intensivt och alert.
HUVUD: Huvudet skall vara kraftfullt. välbalanserat och försett med riklig päls. Hanhund skall ha
kraftfullare huvud än tik. Stop: Stopet skall vara svagt markerat. Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart och näsborrarna stora och breda. Nosparti: Nospartiet skall vara medellångt med kraftiga och muskulösa käkar.
Käkar/tänder: Tänderna skall vara jämna, stora och vita och sluta i saxbett. Tandkött och gom skall vara mörkpigmenterade. Ögon: Mörka eller mörkt hasselnötsbruna, medelstora och väl placerade samt med intensivt uttryck. Öron: Öronen skall vara tunna och inte stora. De skall bäras framåt över pannan eller med inre öronkanterna tätt efter huvudets sidor och framåtriktade öronlappar för att ytterligare förstärka det intensiva, skarpa terrieruttrycket.
HALS: Halsen skall vara proportionerlig, medellång och väl ansatt i skulderpartiet.
KROPP: Rygg: Ryggen skall vara medellång, plan och inte lång i ländpartiet. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben samt måttligt bred bringa. Svans: Svansen skall vara smal, väl ansatt och bäras glatt upprätt.
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara raka med god benstomme. Skulderblad: Skuldrorna skall vara flata, sluttande och ligga väl an mot kroppen. Tassar: Framtassarna skall vara kompakta med kraftiga, rundade trampdynor. Klorna skall vara svarta.
BAKSTÄLL: Bakbenen skall vara välställda under kroppen. Lår: Låren skall vara muskulösa och
välutvecklade. Has: Hasorna skall vara kraftiga. Tassar: Baktassar se framtassar.
PÄLS: Riklig och vågig. Pälsstruktur: Mjuk. Färg: Alla toner av blått, med eller utan svarta markeringar (förekommer i så fall på huvud, tassar och svans). Helt svart färg är endast tillåten på hundar under 18 månaders ålder, vilket även gäller för rödbruna nyanser.
STORLEK/VIKT: Mankhöjd: Hanhund 46 – 50 cm Tik 45 – 48 cm
Vikt: Fullvuxen hanhund 15 – 18 kg. Fullvuxen tik skall väga förhållandevis mindre.
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. –
Opigmenterad, dvs köttfärgad gom – Underbett är inte önskvärt, men tänder som endast lätt griper över är inte att anses som fel. – Gul ögonfärg eller utstående ögon – Trång front – Utstående armbågar – Karp- eller svankrygg – Trånga rörelser, kohasighet eller styltiga bakbensrörelser – Vita eller benfärgade klor – Sporrar på bakbenen, liksom märken efter borttagna sporrar – Päls som är hård, sträv eller borstig – Annan färg än blått, bortsett från undantagen ovan – Hund, vars huvud eller svans hålls upp av uppvisaren skall dömas ner.
TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.